Because films don't grow on trees…

Tech stuff

Första solsessionet hittills i år!

Idag var vi iväg till stockholm igen för att köra ett spot vi filmade en del förra året. För en gångs skull kom vi iväg hyfsat tidigt på morgonen och fick riktigt grymt väder! Bara för att förutsättningarna var så bra så gick det inte riktigt vägen varken filmmässigt för mig eller åkningsmässigt för åkarna – själv kände jag mig ur form efter CBJO och lyckades inte riktigt hitta på något vettigt. Jag hade bara med mig en kamera och ett stativ p.g.a. platsbrist i bilen, så jag kunde inte riktigt balla ur med tillbehören heller.

Har dock funderat en del på vad man bör köra för inställningar när det är soligt. Jag har själv varit mycket för korta skärpedjup – i stort sett oberoende av spot trick och ljus. När det är mörkt har man inte så mycket val – man måste köra stora bländare och därmed korta skärpedjup. När det är sol har man ju egentligen mycket mer valmöjligheter. Idag valde jag att blända ner för att få ett långt skärpedjup – dels av bekvämlighetsskäl, men också för att testa lite. I bilden ovan tycker jag faktiskt det ser helt ok ut (förutom att jag kör för lång slutartid i just den bilden). Jag har också använt ett polariseringsfilter för att få den där härligt blå känslan i himlen…

Sen för filmning med fisheye så är ju solljus kung, eftersom man då vill ha långt skärpedjup. Efter en stund satte jag mig mitt i trappen med fisheye och fick en hyfsat trickvänlig vinkel – åtminstone för presstrick. Fick dock lite problem, eftersom min egen skugga såväl som solen kom med i bilden. Vad säger ni, är det fult att ha med filmarens skugga i bild? Klicka i pollen till höger på sidan eller kommentera!

Då är alltså cirkeln sluten – jag skaffade 7d för att få kort skärpedjup, och nu vill jag ha långt skärpedjup igen… Nejdå, men det kan ju vara skönt att variera sig.

Imorgon drar Monokel Team Shoot/Gathering igång där vi ska göra ett lite annorlunda filmprojekt. Det blir spännande, återkommer om det senare! Nedan kan du se en bild på en av de nya modellerna. Behöver jag säga att jag diggar graderat glas? Det blir ju som att dra runt med ett grad-filter för ögonen jämt – solnedgångsstämning hela dan!


Waah! It’s a lensbaby! – ny artsy fartsy leftover edit

När hela Uppsala förra veckan var täckt av en förrädiskt snöliknande betonghård ismassa var nästan allt hopp ute. Grabbarna övervägde att kasta in handsken och bege sig norrut till Umeå, men Rolf (som hade hängt och chillat med ett visst stencoolt videocrew i STHLM) hade sett att det ändå gick att åka i hufvudstaden. Efter viss diskussion blev det så ännu ett session här nere innan alla stack norrut. Denna gång blev det ett grönt downrail – perfekt för att experimentera med min Lensbaby! Spana in leftovers-editen nedan och kommentera jättegärna vad du tycker om lensbabyn! (Lensbaby gör effekten av oskärpa överallt)


Schanche.se’s filmskola del 1. Att välja inställningar på kameran.

Fick en fråga på ”ställ en fråga / tipsa”-fliken om jag kunde göra en enkel guide till vilka inställningar man ska ha på kameran när man filmar. Här kommer den! Det blir ett långt inlägg…

Det finns ett antal olika värden man kan ställa in på sin kamera. De vanligaste, som gäller för alla kameror oavsett märke, är: Slutartid, Bländare, ISO/Gain och Vitbalans. Jag kommer gå igenom var och en av dessa för sig, men först börja med att säga: Det finns inga ”ultimata inställningar”. Alla olika värden hänger ihop och har olika bieffekter. Vilka inställningar man ska använda beror helt på hur man vill att bilden ska se ut.

Innan vi ska gå in på detaljer måste jag bara klargöra ett begrepp: exponering. Jag ser väldigt ofta att folk tror att exponering är ett värde, precis som slutartid och bländare. Detta är halvfel – det är en kombination av slutartid, bländare och ISO. Exponeringen är en term som beskriver ljusmängden som sparas av kameran. När man talar om att en bild är för mörk eller för ljus så menar man att bilden är under- eller överexponerad. Underexponerad = för mörk, Överexponerad = för ljus. Man ska alltså alltid eftersträva ”rätt exponering” genom att använda rätt inställningar för varje fall. Det är detta kameran gör själv om man sätter den på auto, den väljer själv inställningar efter hur mycket ljus den känner av för tillfället. Exponering mäts i Exponeringsvärde (EV) med graderna ”steg”.

Det första som spelar roll för exponeringen är slutartiden. Slutartiden mäts alltid i videosammanhang som ”n:tedelar av en sekund” som t.ex. 1/50, 1/250 o.s.v. Det betyder att om du väljer en slutartid på 1/50 så pågår exponeringen en femtiondels sekund för varje bild. Längre slutartid = mer exponering (ljusare),  Kortare slutartid = mindre exponering (mörkare).
Förutom exponeringen har slutartiden en till egenskap. Den bestämmer rörelseoskärpan. Om ett objekt i bild rör sig snabbt kan det ju bli suddigt – vilket man ju oftast vill undvika om man fotar stillbilder. Därför väljer man ofta en kortare slutartid vid stillbildsfoto. Kortare slutartid = skarpare bild. Dock så handlar detta om video/film, och då är situationen en helt annan. När man videofilmar vill man oftast ha kvar rörelseoskärpan, annars kan bilden bli för ”ryckig”. Faktum är att många professionella kameror inte ens har inställningen för slutartid, utan alltid har en fast inställning.
Vad är då denna ”ultimata” slutartid för video? svar: det beror på hur många bilder pr sekund du ska spela in din video i. Regeln är att man ska ta ”1/dubbla antalet bilder pr sekund”. I sverige spelas nästan alltid video upp i 25 bilder pr sekund (Det är Europeisk TV-standard), men på webben kan det variera eftersom nätet är globalt. Den bästa slutartiden här är i regel alltså 1/(25*s) = 1/50.
Vet man med sig att man ska spela upp filmen i slowmotion och spelar in i 50 bilder pr sekund bör alltså slutartiden vara 1/100.
Det finns en till bieffekt av slutartiden, vilket är att om man väljer något annat än 1/25 eller 1/50 så kommer lysrörslampor att ”vibrera” eller ”blinka” i ljusmängd. Detta ser ju lite fult ut och är nåt man vill undvika.
Själv använder jag alltid slutartiden 1/50. Men man ska komma ihåg att det är en smaksak: bryr man sig inte om ryckigheten och föredrar att alltid se åkaren helt skarp så kan man använda kortare slutartider.

Den nästa som spelar roll är bländaren. Bländaren är mekanismen i ett objektiv som släpper in mer eller mindre ljus genom att öppna och minska bländaröppningen (precis som pupillen i våra ögon). Bländaren mäts alltid i bländarsteg och har bokstaven f. På systemkameraobjektiv är bländarstegen ofta nånstan mellan f1,4-f22. Ett högre bländartal betyder en mindre bländaröppning och därmed mindre ljus (lägre exponering). Ett lägre bländartal betyder en större bländaröppning och därmed mer ljus (högre exponering). Se bilden nedan om du inte förstår.
Bländaren är förutom en mekanism som släpper in mer eller mindre ljus i kameran också en sak som påverkar om det blir kort eller långt skärpedjup. Kort skärpedjup är när objektet är skarpt men bakgrunden och förgrunden är suddig. Långt skärpedjup är när det blir mindre suddigt i för- och bakgrund. En större bländare (lägre f-tal) ger ett kortare skärpedjup. En mindre bländare (högre f-tal) ger längre skärpedjup.
Möjligheten för kort skärpedjup är en av anledningarna till att folk köper och filmar med systemkameror. Därför är det viktigt att förstå bländaren, även om det är krångligt.

Den tredje inställningen som påverkar exponeringen är ISO (eller gain som det kallas på icke-systemkameror). ISO är samma sak som ljuskänsligheten på chippet i kameran (chippet är där ljuset faller i kameran och bilden skapas). Ju högre ISO-tal man väljer ju känsligare är kameran för ljus. Filmar du i mörker kan det alltså vara en idé att öka ISO.
ISO har dock en bieffekt: ju högre ISO du har, ju mer brus får du i bilden. Brus är ju som bekant ganska fult. Därför vill man helst ha så lågt ISO-tal som möjligt.

Där har vi det! Slutartiden, Bländartalet och ISO skapar tillsammans exponeringen. Har du för ljus bild ska du antigen använda en kortare slutartid, ett högre bländartal eller ett lägre ISO. Har du en för mörk bild ska du antingen använda en längre slutartid, ett  högre bländartal eller ett högre ISO. Enkelt va?

Nej.. riktigt så enkelt är det inte. Jag skriver ju ovan att man oftast bör använda slutartiden 1/50, så lågt ISO som möjligt och sen välja bländare efter om man vill ha kort eller långt skärpedjup. Alltså finns det ju ”bra värden och dåliga värden”! Detta blir ett problem om det är mörkt eller ljust där man filmar.
Om det är för ljust där man filmar så finns det faktiskt en lösning på problemet, och det är ND-filter. ND-filter är ett glasfilter man sätter framför eller skruvar på linsen. Det kallas också för ”gråfilter” eftersom det helt enkelt är grått glas. Det fungerar precis som solglasögon, och stänger ute delar av ljuset (de finns i olika styrkor). Har man ND-filter kan man alltså ställa in de inställningar man vill ha på kameran (Slutartid, ISO och Bländare) och sedan anpassa ljuset därefter!
Är det för mörkt där man filmar så finns det tyvärr inget man kan göra förutom att anpassa ISO. Ju högre ISO ju mer brus får du i bilden, men det finns brusreduceringsprogram som kan ta bort en del av detta. En annan grej du kan göra är att skaffa objektiv med möjlighet för lägre bländartal. Dessa är dock oftast väldigt dyra. Mitt förslag är istället att du skaffar dig bra lampor och lyser upp det du ska filma istället!

En sak har jag ännu inte tagit upp, och det är vitbalansen (white balance). Denna inställning skiljer sig lite från de andra. Den påverkar inte exponeringen, utan färgerna.
Ljus kan ju ha olika färger. På dagen har vi ju solljus, och solens ljus en dag med öppen himmel är helt vitt. När det kommer moln så går ljuset mer mot blått ljus, och på natten använder vi ju lampor som kan ha massor med olika färger.
Färgen på ljuset påverkar färgerna i bilden, därför gäller det att säga till kameran vad som är vitt. Det är detta som är att ställa in vitbalans. Man kan antigen ställa in vitbalansen med siffror på kameran (dagsljus är 5600 K, halogenlampor ofta ungefär 3200 K), eller så kan man få kameran att justera det själv med olika funktioner (läs din kameramanual).

Sådärja! Långt och fint inlägg. Detta bör ha gett dig en grundförståelse för inställningarna i kameran. När du förstår dessa kommer du själv kunna räkna ut vad man ska ha för olika inställningar vid olika tillfällen: t.ex. som att man vill ha ett högt bländartal när man filmar landskap, eller att man kanske vill ha kortare slutartid om man filmar något som går extremt snabbt. Vilka inställningar du väljer är helt upp till dig, och kommer påverka din egen filmstil. Bara för att jag filmar på mitt sätt betyder inte att du behöver göra likadant!

Lycka till!


Motig måndag

Ikväll drog jag åter igen iväg till ett blött STHLM för att möta upp Rolf, Philip, Kire, Wiberg, Alex och Jonte Gadelius. Det var session på en lång svart downrail. Railen visade sig vara svår att filma. Jag satte upp en timelapse och riggade upp kranen, men fick inte riktigt till någon vinkel jag var nöjd med. Det hjälpte inte heller att railen var så lång att lampornas ljus inte nådde helt fram. Det var så mörkt att det knappt gick att filma med mitt Sigma 10-20mm f4-5,6. De ljusstarkare objektiven kunde jag inte använda så nära railen (vidaste jag har är 28mm…).

Tur i oturen var att jag inte var den enda som hade en dålig dag. Ingen av åkarna lyckades riktigt med sina trick. Bra för mig så slipper jag skämmas för dåligt kameraarbete.

Det var ju som sagt 6 åkare som körde (5 efter ett tag för Philip sabbade sin bräda). De åkte tätt inpå varandra vilket gjorde det omöjligt för mig att trycka START/STOP emellan, eftersom kameran var på kranen. Detta åt upp mina minneskort totalt! Skulle verkligen vara nice med en fjärrkontroll… Någon som kan tipsa om en sådan? Ska man ha med eller utan tråd?

För att toppa gnällandet i detta inlägg kan också sägas att det verkar som att snön i stockholm faktiskt håller på att försvinna. Inte kul varken för mig eller alla åkare som tänkt stanna och shredda hela januari!

Modbruten åkte jag alltså hem igen efter att vi avbröt sessionet ovanligt tidigt för att vara oss. Jag körde en timelapse i bilen på vägen hem till Uppsala. Resultatet ser du här:

Jag ställde bara kameran på instrumentpanelen och fotade genom vindrutan. Det är skakigt som tusan men jag tycker det blir lite kul ändå! Nästa gång ska jag nog prova halva intervallet.
Inställningar:
Slutartid – 4 sekunder
Bländare – 5,6
ISO – 100
Vitbalans – Dagsljus
Picture Style – Philip Bloom Neutral
Intervall – 7 sekunder

Men för att nu avsluta dagen med en liten ljuspunkt… när jag kom hem låg min försenade julklapp och väntade på mig: en Lensbaby Composer! Jag har väntat på den från Cyberphoto sedan… ja julafton. Vad exakt den är och lite tester kommer upp här så fort jag får testat den. Såhär ser den iaf ut!


Bangerama

Long time no update! Eller egentligen inte, men det känns så eftersom jag varit så seriös på jobbet hela veckan. Vi lanserade vår (Pophunters) nya hemsida som du gärna får kolla in här.

I tisdags var vi på ett secret spot och körde. Spotet var en hög handrail med en vägg kort efter landningen. En hel del trick lades upp av åkarna: Kire, Viktor Wiberg, Philip Grund, Rolf Nylinder, Tove Holmgren och Robban Sandgren. Downrails där många trick läggs upp kan vara lite stressigt att filma – man får inte så mycket tid att tänka olika vinklar m.m. I detta railets fall var det ju också mest fördelaktigt att filma ungefär vid kicken. Vad jag gjorde var att jag dammade av min kära Dolly! Jag har inte använt den på länge och det var ett kärt återseende. Dock fick jag problem när jag skulle använda mitt fisheye, eftersom rälsen kom med i bild stup i kvarten… det gjorde att jag snart bytte över till kranen, mitt hatkärleksobjekt. Det blir oftast så sjukt bra med kranen och fisheye – men det känns väldigt okreativt. Föredrar egentligen att springa runt med ett enkelt stativ.

Hur som helst ledde detta in mig på en fråga: Vad är egentligen fetast? Dolly eller kran? Denna fråga har nu förföljt mig de senaste dagarna och jag kan inte besvara den. Vad har ni för favorit? Kran vs Dolly!

Som sagt var jag mycket på jobbet den här veckan. Det var först igår som jag kunde sluta upp med gänget igen. Jag lastade bilen full med grejer och drog iväg mot hufvudstaden. Jag hade äntligen fått mina nya lampor, och hoppades verkligen att de skulle funka. De skulle visa sig vara hur bra som helst! De lyser upp nåt så sinnessjukt bra, vilket var perfekt för det svinlånga railet Kire och Wiberg ville köra! Det blev kanske inte den snyggaste ljussättningen i historien, men ibland är det ju viktigare att se något alls…

Railen var dock väldigt svår att filma. Det var mycket träd runt omkring som skymde. Först riggade jag upp kranen – men det funkade inte alls. Därefter testade jag dollyn – den funkade bättre men jag var inte helt nöjd. Då kom jag på en lite skum grej: en helt statisk dutchtilt med sidlängesåkning! Se bilden nedan för att förstå:

Detta kanske är något crazy – att med flit ”sabba” bilden. Jag resonerade såhär: jag gillar dutchtilt och jag gillar dolly… två bra saker på samma gång! Det gav dessutom en fördel, eftersom man fick med mer av både landningen och inrun än när man körde helt ”rak bild”. Se jämförelse med stillframesen nedan:

Sessionet pågick långt ut på natten. Mer än en lullig stockholmare ranglade förbi och undrade vad sjutton vi höll på med. Jag minns särskilt en, som utbrast: ”Så detta är ett särskilt excellent räcke!!!” – clean dude! Särskilt excellent blev också resultatet av Wibergs tricknötning. Han lyckades till slut sätta det helt sanslöst cleant! Vilket trick han satte tänker inte jag avslöja – men du lär få se det så småningom… BANGER!

Nu ska jag sticka iväg över resten av helgen och hänga och filma med da boys. Söndagen bör bjuda på åkning om inget oförutsett händer i dryckesväl ikväll… Trevlig helg!


Brusreducering


Tidigare i veckan gjorde jag en edit i jättelågt ljus helt utan annan belysning än gatubelysningen runt omkring. Eftersom jag inte hade jätteljuskänsliga objektiv behövde jag använda höga isotal (ända upp i 6400…), vilket ju ger en del brus. Här tänkte jag bara visa att det inte behöver bli katastrof bara för att man har en brusig bild!

Om du tittar på videon nedan ser du samma edit, fast jag lagt på brusreducering med after-effects pluginen ”neat video noise reduction” på halva bilden (högra halvan). Denna plugin är helt sjukt enkel – det räcker med bara två musklick så är det klart. Förutom att rädda brusigt material är den grym när man behöver lysa upp underexponerat material i post: dra bara upp ljusnivåerna och släng på neat – boom! – och det är klart! Denna video är dock exakt likadan som den förra (ingen grading eller effekter) fast med brusreducering:


Med DSLR behöver du inga lampor… – ny edit!

Naturligt ljus är mitt favoritljus – i alla fall när det är som bäst. Jag var sugen på att göra en edit som visar att man faktiskt kan filma ett session helt utan lampor. Precis lagom till det styrde Robert Sandgren, Tove Holmgren och Philip Grund upp ett ”lekrail” nära Tove och Roberts lägenhet. Perfekt! Resultatet ser du nedan.

Hela videon är filmad med två objektiv, mina gamla nikkor 50mm f2,0 och ett inlånat 35mm f2,0 i exakt samma serie. Objektiven är från -77 och med sina f2,0 är de inte de ljusstarkaste i klassen. Trots det gick det hyfsat bra tycker jag. Skulle ha varit ännu roligare med bl.a. det Samyang 35mm f1,4 jag tipsade om i julas!

Slutartiden var hela tiden på 1/30. Det gör ju att det blir rätt mycket rörelseoskärpa, men i det här fallet fanns det inget alternativ. Jag hade tre olika ISO: 800, 1600 och 3200. Detta ger självklart ganska mycket brus, vilket man ser i videon. Jag har medvetet inte använt någon brusreducering. Eventuellt gör jag en brusreducerad version också snart så ni får se hur bra det blir då!

Och just det. Jag filmade med vitbalansen inställd på dagsljus. Jag gillar när man ser alla olika ljusnyanser, istället för att köra tungsten och bara dämpa dem…

Kanske skulle dessa klipp inte riktigt funka i en riktig rulle, men har man inget val när man ska filma nåt fett spot så är det ju en sista utväg. Själv tycker jag det är ett perfekt sätt att fånga en stämning! Vad tycker ni?


Schanche.se presenterar app för Android!

Om att starta blogg för mig var oväntat, så vet jag inte ens vad jag ska säga om det här… Sjukt spännande och roligt tycket jag i alla fall att det är!

Det är nämligen så att, som direkt effekt av min timelapse tutorial, det just nu utvecklas en äkta schanche.se: ”Timelapse Calculator”-app för Android! Appen kommer vara superenkel och snabb att använda (se testbild nedan). Om du läste tutorialen kanske du tyckte det var lite klurigt att veta vad du ska välja för intervall, hur många bilder osv. Denna suveräna app kommer räkna ut allt detta för dig, så det bara är att knappa in i kameran och köra!

Och bäst av allt – ryktet går att den kommer släppas helt fullkomligt gratis!

Hur är allt detta möjligt? Jo det är så att personen som står för hela utvecklingen, designen, kodningen m.m. (allt sånt som jag inte kan ha mindre koll på) är min underbara bror Anders Schanche! Anders, du är bäst!

Och till alla er som nu kommer klaga på att den släpps på android och inte för iPhone/iPod/iPad: Det skulle vara jättekul att också släppa den i App Store, men det Apple vill ha betalt för. Så fort någon bidrar med de kostnaderna fixar nog Anders det också. (Go Anders!)


Timelapse tutorial

Jag fick en fråga på den nya ”Ställ en fråga”-fliken om jag kunde göra en timelapse tutorial för Canon 7d.  Först tänkte jag göra den som en videotutorial, men en seg förkylning (som jag drog på mig första dagen jag sköt timelapsesekvenser…) har gjort att jag varit bunden hemma utan tillräcklig utrustning de senaste dagarna. Därför gör jag den nu i textform istället. Hoppas det duger!

För den som inte vet är Timelapse när man ”filmar” ett förlopp över lång tid. Hur länge kan variera, men det är i alla fall längre än video. Förr i tiden när alla filmade med DV-kameror fick man spela in jättelånga klipp för att sedan snabba upp dem i redigeringen, vilket var en jobbig och begränsad grej att göra. Med systemkameror har det kommit nya suveräna möjligheter för timelapse. Nu får man full kontroll över timelapsen och alla inställningar, men det blir därmed också lite meckigare… Här är en beskrivning av hur jag rent tekniskt går till väga:

Du behöver

  • Kamera
  • Stativ
  • Intervalometer (Timelapse-remote), om din kamera inte har intervallfotografering förprogrammerat (vissa nikon-modeller). Länk till intervalometern jag använder
    Man kan också använda programmet Canon Utilities som följer med kameran istället för en intervalometer, men då måste du alltid ha en laptop med dig…
  • Dator för redigering (Jag använder After Effects, men det finns många andra program)

Gör såhär

  • Hitta ditt motiv och montera kameran på stativet. Lås stativet helt, och se till att det står stabilt och säkert så att det inte kommer få stötar eller flyttas. Du måste se till att du kan ha exakt samma utsnitt under hela tiden. Alltså kan det vara svårt där det är mycket folk eller annan rörelse.
  • Koppla in din intervalometer i kameran och välj exponering på kameran, intervall och antalet bilder. (förklaras nedan…) Hur du ställer in detta läser du om i din intervalometers instruktionsbok…
  • Starta timelapsefotograferingen,
  • Ta en kaffe
  • Gå en promenad
  • Kom tillbaka
  • Gå en till promenad
  • Ta en kisspaus
  • Kom tillbaka
  • När timelapsen sedan är klar stänger du av kameran, kopplar ur intervalometern, och sen är du klar med fältarbetet.
  • Ladda in bilderna i datorn. OBS! Spara de bilderna du ska ha separat i en mapp där bara rätt bilder är med. Ta alltså bort alla testbilder och andra bilder. Detta är viktigt, annars kommer de bilderna med i din timelapsesekvens.

Exponering, intervall och antalet bilder – Krångligt!
Det är detta som är krångligt och kräver mycket träning. Exponeringen är det du ställer in på kameran med hjälp av slutartid och bländare. Vilken exponering du ska köra beror på intervallet. Intervallet är längden mätt i sekunder mellan bilderna. Här måste du räkna ut hur lång timelapsen ska bli och hur länge du vill att förloppet du fotar ska pågå. Antalet bilder beror i sin tur på vilket intervall du väljer… Krångligt som fan! Låt mig förklara med ett exempel:
Exempel: Du ska göra en timelapse på när det snöar. Du vet att det kommer snöa i tre timmar, och du vill att den färdiga timelapsen ska bli 10 sekunder lång.  25 bilder per sekund betyder att tio sekunder är 250 bilder (antalet bilder). Tre timmar är 10800 sekunder. Delar du detta på antalet bilder får du hur många sekunder det ska vara mellan bilderna: 10800 sekunder / 250 bilder = ca 43 sekunder (intervallet).  Vi kan alltså göra en timelapseformel:
Intervallet= Riktiga tiden i sekunder/ (sekvenstiden i sekunder * bilder per sekund i det färdiga klippet).
eller
Intervallet= Riktiga tiden i sekunder/totala antalet bilder
I fallet ovan blev detta: 43 sek = 10800 sek / (10 sek * 25 fps) eller 43 sek = 10800/250

Helvete vad smart jag känner mig nu!

Sen gällande Exponeringen måste du som tumregel välja en slutartid som är kortare än halva intervallet (i alla fall om intervallet är mindre än 10 sekunder). Detta för att kameran ska hinna spara bilden till minneskortet innan nästa bild ska tas.

Tips för timelapsefotografen

  • Lär dig hur du låser spegeln på din kamera. På Canon 7D låses spegeln automatiskt när du använder Live-view i fotoläget. Detta är viktigt för att spegeln kommer slitas sönder om du inte gör det = trasig kamera
  • Skaffa massor med batterier, eller en strömsladd till kameran om du har eluttag.
  • Ha varma kläder, och för att citera timelapse-gurun Tom @ Timescapes: ”what you really need is a warm woman or a cold beer at your side for timelapse….”
  • Ha tålamod, och testa massa olika inställningar och platser. Timelapse tar verkligen lång tid.

Redigera (i After Effects, det går också att göra i quicktime pro, googla!)

  • Beroende på vad du har för program går det till på lite olika sätt. Jag använder After Effects, och gör då såhär:
  • Öppna After Effects
  • Skapa ny composition med rätt inställningar Composition-New Composition… (jag brukar köra 1920×1080 square pixels 25 fps progressive scan).
  • Välj file-import, eller dubbelklicka i project-fliken. Leta dig fram till mappen med dina timelapsebilder i, markera den första bilden i sekvensen, klicka i lådan ”Import Jpeg sequence” och klicka Öppna/Open.
  • Nu har det dykt upp en fil i din project-flik. Högerklicka på denna och välj Interpret Footage – Main…
  • I lådan som kommer upp väljer du rätt framerate, vilket i Europa oftast är 25 (samma som antalet bilder per sekund i uträkningen ovan)
  • Dra nu filen till din timeline, högerklicka på den och välj Transform-Fit To Comp Width. (efter detta steg kan du lägga på effekter, eller zooma in/tilta/panorera osv.)
  • Anpassa din work area till längden av klippet du vill titta på, förslagsvis hela klippet
  • Tryck sedan på tangenten ”noll” eller klicka på Composition/Preview/RAM Preview, så spelas din timelapse upp i Composition-fliken.
  • När du är redo att spara den föreslår jag att du klickar på Composition/Add to Render Queue. Då kommer det se ut såhär under fliken Render Queue
  • Låt alla inställningar vara, klicka på ”Output To:”, namnge och välj var filen ska sparas.  Sen klickar du på Render. Då skapas filmfilen i ett format som kallas ”Uncompressed avi”. Denna fil är i hög kvalité, och du kan importera den i andra redigeringsprogram för att sedan komprimera den till visningsbara format.

Sådärja! Nu ska du kunna göra timelapse med din Canon 7D. Vad tycker du om denna tutorial? Bra eller anus? Kommentera gärna!


Ett paket kom på posten…

Med leksaker! Halleluja!

Äntligen kom beställning nr 1 från Kaffebrus! Det mest spännande den här gången var ”Timelapse-fjärrkontrollen” (överst till höger). Med den kommer jag kunna göra riktigt feta timelapse-sekvenser! I övrigt i paketet fanns (med början från uppe till vänster) en reflektor (tänk ljusspegel), en förvaringslåda för kvadratiska filter, ett motljusskydd till filterhållare, en nikon-canon adapterring och två extrabatterier.

Självklart har jag lyckats dra på mig en förkylning precis nu när man får tillfälle att ha lite kul. Suget efter att testa timelapse var för dock för stort så jag smet ner på stan nån timme för att leka av mig. Resultatet blev verkligen inget att hänga i granen, men jag lärde mig några saker:

  1. Det tar f-ing lång tid!
  2. Det är svårt att bedöma vad man ska köra för slutartid (det beror ju helt på vad man är ute efter)
  3. Det är jättejobbigt när det snöar, eftersom snön självklart hinner lägga sig på linsen.

Sen märkte jag en annan sak. Visserligen kan det bero på inställningarna jag körde, vilka varierade lite mellan sekvenserna, men jag tycker det ser väldigt mycket mer behagligt ut i 50 fps än 25 fps, trots att det går dubbelt så fort… Samtidigt tror jag att många brukar köra sina timelapsar i ännu lägre bildfrekvenser… se videon nedan och berätta sen för mig vad du tycker! Nästa gång kommer jag prova att köra riktigt långa slutartider, och hitta mer saker med rörelse. Detta var ju som sagt mitt allra första timelapsetest, så ni får ha tålamod!;)


Har du gelé i bilden?

Gott nytt! Hoppas alla haft en härlig start på det nya året. Det sägs att hur man tillbringar den första dagen på det nya året kommer prägla hela resten av året. I så fall har mitt år goda utsikter, eftersom första dagen bjöd på sovmorron och en härlig eftermiddag i backen i goda vänners lag;)

Jag har inte haft fler tillfällen att filma något de senaste dagarna, men idag tänkte jag berätta om hur jag gör när jag filmar lifestylematerial med min 7D. För alla som någonsin provat att filma handhållet med 7D, eller någon annan systemkamera eller mobilkamera (GoPro kameror har också detta problem), är nog medvetna om fenomenet ”Rolling Shutter” (en artikel som är jättebra på att förklara Rolling Shutter och varför det uppstår finns här). Rolling shutter är kort och gott att chippet i kameran (det som registrerar ljuset) läser av bilden en horisontell pixellinje i taget och börjar ovanifrån. Om saker och ting rör sig sakta i bild så skapar det inga problem, men om objektet rör sig för snabbt eller om kameran skakar så kommer bilden förvridas i en geléliknande effekt, se exempel nedan:

Nu är exemplet ovan filmat med nån form av statisk montering i en bil, men det är samma princip som orsakar det som händer om man försöker filma handhållet med 7D. Det enda sättet att komma undan problemet är att stabilisera kameran. Det finns en mängd sätt att göra detta på som är mer eller mindre effektiva och/eller billigare/dyrare. Jag kommer ta upp tre sätt som jag har använt:

  1. Billigast, men bökigast och minst effektivt, är att låta kameran sitta fast på stativet och sen bära runt på stativet (har tyvärr ingen bild, men ni förstår nog). Detta brukade jag kalla för ”fusksteady” när jag började filma skate för många år sen. Då använde jag det för att stabilisera kameran när jag åkte skateboard. Det gör att kameran blir lite stabilare, och skapar mindre vibrationer. Detta funkar om man ska ta lugna lifestyleshots, men man har begränsad rörlighet och det är ganska tungt. Det funkar inget vidare om man ska filma medan man går.
  2. Näst billigast (runt 7-8 Tkr…), men svår att lära sig och begränsat användningsområde, är en Steadicam Merlin (det finns andra sorter, men jag har bara använt denna). Detta är ett väldigt lätt och litet kamerabalanseringssystem. Den använder vikter för att lägga kamerans gravitationspunkt längre ned än kameran, vilket minskar alla former av skakningar och vibrationer och skapar en ”svävande känsla”. Det är denna jag har använt till allt lifestylematerial i de senaste två editsen. Man kan få riktigt grymma bilder med den, om man orkar lägga ned tillräckligt mycket tid på att lära sig. Jag har använt den vid ett antal tillfällen men kan absolut inte påstå att jag hanterar den bra. En annan nackdel med den är att man inte kan röra kameran medan man filmar, och att man måste justera om den varje gång man byter objektiv, filter eller liknande.
  3. Det dyraste (runt 19 Tkr), men absolut bästa enligt mig, är att använda en axelrigg. Dessa finns i varierande prisklasser och kvalitet, men den jag har använt och gillar bäst är den från Swedish Chameleon. Kort och gott så monterar man kameran på en axelrigg, vilket gör den så gott som helt stabil. Man behåller full kontroll över kameran och kan också använda skärpedragare (follow focus) vilket följer med som standard på den från Swedish Chameleon. Man kan kitta upp riggen med extra monitorer, ljudinspelningsenheter, matteboxar, zoomreglage m.m. men det mesta är i och för sig mega-overkill för snowboardfilm. Ska man jobba professionellt är det dock det bästa du kan ha! Man kan ju dessutom hyra den för några hundralappar per dag vilket jag gjort för inspelning av lifestylefilmer på uppdrag, och är helt förbluffad över hur bra den är.

Där har ni vilka tre alternativ jag har att rekommendera. Det är alltid en pengafråga såklart, och snowboard är ju sällan den mest pengatäta filmkategorin, men vad är det för fel på lite prylbögeri? Förutom att filma stabilare så finns det anti-rolling shutter-programvara. Detta har jag dock aldrig provat och tänker inte uttala mig om det. Dessutom är jag mer intresserad av själva inspelandet än vad man gör i postproduktionen… Har du provat någon sån programvara får du gärna tipsa mig!


Kraschar datorn när du redigerar 7D-material?

Då vill jag passa på att tipsa om ett program som gör livet mycket enklare: Cineform Neoscene. Jag sitter och redigerar i Adobe (Premiere och After Effects), och innan jag började använda Neoscene kraschade programmen så fort jag importerade fler än några enstaka klipp…

Vad det gör är i princip att det konverterar 7D-filerna till videofiler som tar större plats på hårddisken, men är snällare mot processorn (jag är inte dataexpert så jag kan ha fel). Filerna blir inte sämre av det, men redigeringen går sjukt mycket stabilare.

Man kan ladda ned programmet och testa det gratis för en trial-period. Sen kommer det såklart kosta, men jag tycker det helt klart är värt pengarna och har inte ångrat mitt köp.

Länk till programmet hittar du här. (För att tanka ned trial-versionen klickar du på ”Try it” till höger och fyller i formuläret)


Stockholm 26-27 december

Rolf

Här kommer då en liten leftover-edit från två dagar i stockholm.  Åkare i klippet är Rolf Nylinder, Felix Engström, Alexander de la Torre och Philip Grund. Vad som inte riktigt framgår i editen är nivån på åkningen. Nu för tiden vill alla spara sina shots, vilket innebär att jag i princip bara fick använda missar och bails. Men ni får kanske åtminstone ett hum om vad vi hållit på med senaste dagarna!

Nu, för att besvara frågan i klippet: varför har cirklarna 7 kanter? Jo det är så att objektivet jag filmade med har en sjubladig bländare. Bländaren är ju mekanismen i ett objektiv som justerar hur mycket ljus som kommer in, ungefär som ögats pupill. När något ligger utanför fokus blir det oskarpt med samma form som bländaren. Det är detta som kallas bokeh, och är alltså ”formen på oskärpan”. Bokeh:n blir alltså olika för olika objektiv, beroende på hur bländaren ser ut.

Detta är något man kan utnyttja till kreativa effekter. Lensbaby är en objektivtillverkare som tillverkar lite speciella objektiv, där man kan köpa till ett tillbehör med fasta bländaröppningar med olika skärning. Du kan alltså få bokeh med form av konstiga former, som hjärtan och stjärnor. Jag har ett sånt objektiv på ingång, och är väldigt frestad att köpa bländarkitet…

OK, nog tekniksvammel. Nu kommer den gode Rolf Nylinder flyga iväg till fjärran länder fram till en bit in i det nya året, och många av oss andra vara upptagna med kalas. Det kommer säkert bli lite fattigare med sessions en stund, men förhoppningsvis inte helt dött här på bloggen. Om någon vecka är alla tillbaka igen och förhoppningsvis shredsugna. Jag har hört rykten om många stockholmssessions i januari! Pepp pepp


Stockholm dag 1: glömd utrustning och tändstickstricket

Idag var jag till Stockholm med Rolf för att filma lite railåkning. Väl där mötte vi upp med Felix Engström, Alexander de la Torre, Robban Gustafsson, Ulrik Hansson och Alex Klun på ett sweet streetspot bestående av ett rail till popover wallride alternativt bara wallride.

När vi varit i Sthlm ett tag och åkarna börjat köra visade det sig att jag hade glömt 8mm fisheye-objektivet på kontoret. Med mig hade jag bara min fars 10-20mm f4-5,6 automatiska Nikon-objektiv. Detta blir ju klart bökigt med min Canon 7D, eftersom Nikon-objektiv automatiskt går till minsta bländare på Canon-kameror vilket inte är så bra vid mörkerfilmning.

Jag har dock ett trick jag brukar köra med i sånna knipor. Man kan med hjälp av en tändsticka öppna bländaren på automatiska Nikon-objektiv. Det går förstås inte att jämföra funktionaliteten med ett Canon-objektivs, men det gör i alla fall att man kan använda objektivet och räddade denna dag. Jag kallar detta trick för tändstickstricket. Vad man gör är helt enkelt att bryta av en tändsticka så man får en ca 0,5 cm lång bit, som man sedan kilar in i den mekaniska bländarmekanismen. Tändsticksbiten går precis in, och med hjälp av den kan man sedan öppna och stänga bländaren. Har man sedan en nikon till canon-adapter kan men sedan montera linsen på kameran. Se bild nedan så bör du förstå.

Det får bli allt för idag (läs inatt) eftersom jag behöver få lite sömn inför morgondagen. Imorgon åker vi (jag, Rolf och Philip) tillbaka till Stockholm för att filma/shredda ett för mig nytt spot! Jag fick schysst material idag och hoppas få mer imorrn, så att jag kan langa upp en schysst edit med leftovers under veckan. Tjo!


Sena julklappstips för snowboard-DSLR-filmaren

Idag är det julafton, och förmodligen inte så många av oss som är ute och filmar. För min del tar jag en välförtjänt timeout, efter veckans krävande inspelning i göteborg. Tyvärr missade jag ju ett session i stockholm med grabbarna eftersom jag var borta, men jag hoppas på mellandagssessions!

Hur som helst har jag inget nytt material att presentera idag, men tänkte tipsa om några saker som kan vara sjukt bra att ha för DSLR-snowboardfilmaren (DSLR = digitala systemkameror som t.ex. Canon 7D). Det kan ju vara så att en hel del av er får just en DSLR i julklapp idag, och kan behöva lite guidning i tillbehörsdjungeln. Jag stolpar upp allt jag tänker på i listform:

  • Stativ är det allra viktigaste att ha för en DSLR-filmare. Det är helt enkelt så att man inte kan klara sig utan. Glöm handhållet. DSLR lider av ett ”problem” som kallas Rolling Shutter, vilket innebär att de är sjukt känsliga för vibrationer och snabba rörelser. Kortfattat kan man säga att om man filmar handhållet ser det ut som att bilden ”wobblar” som gelé. Satsa på ett rejält stativ. Själv har jag en Manfrotto 546 GB tripod med ett Manfrotto 503HDV videohuvud och en 75 mm halvboll (nästan som den till vänster i bilden nedan) vilket visserligen kan vara lite overkill om man bara vill ha ett stativ, men passar utmärkt med vår kamerakran och dolly. Huvudsaken är att det ska vara snabbt att justera, stabilt och kunna ge jämn pan/tilt. Det behöver inte alls vara dyrt (det högra kostar 750 kr, det till vänster 7500kr)
  • Näst efter stativ är det viktigt att skaffa bra och ljustarka objektiv. Här finns det mycket att tänka på, och jag går rakt på sak och tipsar direkt om vilka fyra objektiv jag själv skulle vilja ha, rangordnade efter hur bra de är att ha:
    1. Canon 50mm f1,8. Detta är standardobjektivet du borde ha. Det är snuskigt billigt, kostar under tusenlappen. Det är ett  sk. ”normalobjektiv” vilket innebär att det är lika ”zoomat” som det mänskliga ögat. Bländartalet 1,8 gör att det kan filma i hygglig kvalité i jättesvagt ljus, och att du kan filma med extremt kort skärpedjup. (Jag har inte detta objektiv, men ett snarlikt gammalt Nikkor 50mm f2,0)
    2. Samyang 8mm f3,5. Detta är det bästa fisheye-objektivet jag har provat. Det är väldigt prisvärt och passar perfekt för DSLR-filmning. Det har inga automatiska funktioner, men de behövs ju ändå inte. Jag brukar låna detta objektiv av min gode vän och kollega Johann Gustavsson som använder det för att filma skate (jag använde det vid ångströmsrailen jag skrev om tidigare) Det är perfekt för att komma nära åkarna och för att få jibs att se större ut än de är. Dock är det inte väldigt ljusstarkt och man bör alltid blända ned till 5,6, annars blir det för mycket kromatisk aberration.
    3. Samyang 14mm f2,8. Detta objektiv har jag aldrig provat, men vågar ändå tipsa om det. Det är ju inte alltid man vill ha mega-fisheye-effekten av 8mm-objektivet och då kan jag tänka mig att detta passar grymt bra. Det är ljusstarkare än 8mm:ern vilket kan vara jättebra när man filmar nattsessions. Det har inte heller några automatiska funktioner, men är billigt!
    4.  Samyang 35mm f1,4. Detta objektiv ligger i dagsläget högst upp på min önskelista. Det är lite lagom vidvinkligt och sjukt ljusstarkt. Vore helt perfekt för nattsessions. Det kostar nån tusenlapp mer än de andra objektiven, men jag har en gång filmat med ett 50mm f1,4-objektiv (lika ljusstarkt men lite för ”zoomat”) och förälskade mig direkt. Man kan också få ett galet kort skärpedjup med det bländartalet…

  • När du har skaffat de objektiv du vill ha kan du börja titta efter olika Filter. Det finns många olika filter, men de mest användbara är ND-filtren. ND står för Neutral Density, och översätts till svenska helt enkelt som gråfilter. Det ND gör är att det dämpar mängden ljus som kommer in i kameran. När man filmar vill man ju alltid ha en viss slutartid (jag kör nästan alltid 1/50 eller 1/60 sekund) för att man ska få rätt rörelseoskärpa och slippa ”ryckighet”. Man vill ju ofta ha ett specifikt bländartal också, när man är ute efter ett visst skärpedjup. Detta skapar problem om det är för ljust ute, eftersom man då inte kan exponera rätt. Har man ND-filter kan man anpassa ljuset efter de inställningar man vill ha, istället för att anpassa inställningarna efter ljuset! ND-filter finns i många olika former (själv använder jag filterhållarsystem från Cokin) men det smartaste just nu är cirkulära ställbara ND-filter. De skruvar du fast på objektivet, och sen vrider du på det för att släppa igenom mer eller mindre ljus.
  • Har du en ingång för det (det har min Canon 7D) föreslår jag att du skaffar en liten extern stereomikrofon. Ljudet som kommer rakt ur kameran är ofta väldigt kasst, och en enkel liten stereomic höjer upplevelsen rejält, eftersom du får med alla sköna bonk-, slide- och stompljud. Ljudet är hela 60% av filmupplevelsen, vilket gör att en investering i en liten mic för hälften av vad ett objektiv kostar känns ganska värt. Själv har jag ”lånat” min vän Johan Schedins Sony stereomic…

Det finns ett hav av fler saker man kan använda för att filma med DSLR, men skaffar du dessa tre saker så har du en bra bas. Jag kommer skriva om fler saker längre fram,  allt eftersom jag använder dem (det är ju roligare med videoexempel). För den som tycker alla ord ovan är förvirrande finns det en bra ”glossary of common video terms” (den är  dock på engelska). Vill man lära sig mer om hur man filmar med DSLR finns Vimeo Video School som ständigt uppdateras. Vill du lära dig mer om att filma snowboard med DSLR föreslår jag att du går ut och testar, och att du fortsätter läsa denna blogg!

Och just det… God Jul!


Featuring Recent Posts WordPress Widget development by YD