» Tutorials Schanche.se

Tutorial: How to create film burns in After Effects

I got a request at my ”Ask a question”-tab to do a tutorial on how to create the classical ”Film burn effect” (You know when the screen flickers in red and yellow). It may have other names, but that’s my name for it.

The film burn effect, together with the 8mm-film effects, is probably the most played-out effect in actionsports film history. There are many reasons for it, the biggest one is historical.

Before the rise of digital cameras like the hi-8 and DV, all actionsports films were shot on 8mm film (some also on 16mm, which was the weapon of choice for higher-end films). This is relevant because that’s where these effects come from, they are actually analog distortions, artifacts that weren’t really meant to be there! (Film burns appear when the film is exposed to light in other ways than it’s supposed to – like when the film is removed from the camera, cut/stiched during editing etc.)
When actionsport filmers moved on to using digital cameras, the image was often concieved as ”too clean”. It turned out that the analog distortions had aesthetical value – film burns are simply quite beautiful! Adding them to digital footage was also simply a way for low-budget films to mimic the look of the big players. That is still the case – now with DSLRs takin the filmic look even further – film burns have become a common addition to any low budget project, wishing to achieve a more expensive look.

Personally I like to look at videos and try to figure out whether the film burns are real or not. Quite nerdy I know, but sometimes I look at my granddads old double-8mm films just to see how 100% authentical film burns ”behave”. So anyways… Film burns are an easy (maybe not so original) way of adding an extra ”creddiness” to your film. I’ve made this tutorial since I myself searched the internet (without result) for a tutorial on film burns only a few years ago.

Before we start, here’s a list of what you need:

1. Adobe After Effects, and basic user skills (most versions should do).
2. Actual stock footage of film burns on black video.
3. Some kind of videoclip.
4. A nice cup of coffee to help with your artistry!

Note: Actual stock footage of film burns can be bought from several stock video sites like artbeats.com and others. Prices vary, and if you are not the kind of honest person with a concience (as if you paid for a legit version of After Effects!), you’ll probably find it somewhere else for free. However! I managed to find some free clips for downloading (crappy quality, and I’m not sure about the copyright…). Download from this link:

When you’ve got a hold of some film burns and After Effects, it’s quite simple. Just follow these simple steps. If you can’t see the details, click to enlarge the photos!

1. Open After Effects. Import your film burns and your ready-to-get-burnt-footage into the project. Make a new composition from your footage and drag both the footage and the film burns into the comp. Settings don’t really matter, but here’s what I did:

2. Make sure the filmburns layer is on top of the footage in the comp.

3. If the blending modes aren’t visible for the layer, click the ”Expand or Collapse the Transfer Controls pane”-button.

4. Set the blending mode for the film burn layer to ”screen”.

5. Hit RAM-preview and check it out! If you need to time it out differently, just click-and-drag the film burns layer to the part of your clip you wish to burn.

What you end up with should look somewhat like this:

We could just be happy with that result, or we could take it even further and add some vertical rolls. This is to mimic the analog distortion that happens when the film frames have been misaligned to the projector. It looks like the images roll or jump up and down. There are several ways to do this, but this is how I prefer doing it:

6. Select the two layers, choose Composition/Pre-compose and click ok.

7. Select the new layer, and hit Ctrl+D (duplicate layer) two times. This is what your timeline should look like:

8. Select the top layer on the timeline, and in the Composition-window, shift-click-drag it to just above the frame.

9 Select the middle layer and click-drag it to just below the frame.

10. Parent the top and middle layer to the bottom layer by selecting them both, then choose the bottom layer (layer number 3) in the parenting-box in the timeline/comp.

11. Now for the actual roll: select the bottom layer and click P to bring up the position value. Find the point in time when you want the vertical roll to start. Click the stopwatch button to add a keyframe.

12. Then find the point in time when you want the roll to stop. Add another keyframe here.

13. Select the two keyframes you just made the timeline-window.

14. Now bring out the wiggle-window. You’ll find it under Window/Wiggler. Make sure your keyframes are still selected. In the wiggler-window, choose the following settings. Then click apply.

15. Now the wiggler will add a random vertical position for your bottom layer by +/- 500 pixels every second. The other layers will follow the bottom one, since they are parented to the bottom layer. Your keyframes should look something like this now:
Now hit RAM Preview to see how the roll looks like! If you think the roll is too slow/fast adjust the time value. If you think the roll is too violent adjust the amount.

16. To add to the film-look even further you should also add some colour correction and grain to the original footage. If you don’t already know how to do this, don’t worry, i’ll explain it in another tutorial. This is what I ended up with:

Voilá! Now you should have created the illusion of a really burnt out film on a faulty projector. There are several more ways to further mimic the film look (apart from making beautiful images from the start), but that’ll have to wait until next time. So long!

16 oktober, 2011 | Categories: Tutorials | Tags: effects, film, grading, post | 1 Comment »

Before/after the grading of Shred Or Dice

Like I said earlier I had to do some grading and image manipulation on the film Shred Or Dice. The weather conditions weren’t perfect on the shoot, neither was the backdrop we had – so I went ahead and changed it! Below you can see stillframes of the raw footage compared to the final grading.

When you’re going to change the backdrop… why not do it in style? Mount everest has never looked so good!

Above: One of the few shots where the lighting conditions were actually what I wanted it to be like. Imagine having this look for the whole film…

Above: To be readable the dice needed some sharpening

Above: The last shot in the film was a real pain. I think I had at least fifteen different animated masks , and tried many different tracking points to make it stick. If you look closely in the film you’ll see Mount Everest moving around a little…

A little info about the editing of this film:

Edited in Adobe Premiere cs5
Graded, time-ramped and animated in Adobe After Effects cs5

The only actual effects I used were: Curves, Tint and Lens Flare – all default in After Effects.
Beyond that I used the ”advanced sky replacement”-technique from Videocopilot.net

11 maj, 2011 | Categories: Tech stuff, Tutorials | 2 Comments »

Bygg din egen dolly – såhär ser min ut!

Fick en fråga om ritningar eller bilder på min dolly. Tyvärr har jag inga ritningar kvar eftersom det var så länge sen, men har nu tagit några detaljbilder som förhoppningsvis kan vara inspiration för någon.

Min dolly-setup består av en vagn med tre hjulset á fyra hjul, och två skarvbara rälssektioner av 2,5 meter vardera. Materialet är stål, inte rostfritt eftersom det skulle bli för dyrt. Den är ihopsvetsad av min gamle gode vän Jocke Ahlqvist, som också i princip tagit fram hela designen. Jag kom till honom med en skiss på en träplatta med hjul och plasträls – men han tyckte vi lika gärna kunde göra det på riktigt när vi först var igång. Bygget tog nog faktiskt runt en veckas arbete från skiss till färdig dolly. Om jag inte minns fel så var det sommaren 2008.

Såhär ser en rälssektion med vagnen på ut:

Såhär ser vagnen ut uppifrån:

Till en början hade jag en träplatta monterad ovanpå dollyn där jag hade spännremmar fastskruvade i hörnen så att man kunde fästa olika stativ. När jag skaffade ett monfrottostativ med spikfötter tog jag bort träplattan och satte istället dit fötter som passade just spikfötterna (299 kr):

Vagnen är fastskruvad i tre hjulset med fyra hjul på vardera. Hjulen är billigaste sorten skatehjul från biltema med billiga kullager. De sitter fast i en hemmasvetsad trekantsprofil som gjordes från en ”rätvinklig profil” (jag vet inte vad det heter) och en platt metallbit. Hjulen tillsammans med skate-spacers träddes på skruvar som sedan skruvas in genom gängade hål i trekantsprofilen och säkras med en mutter på insidan:

Rälsen i sig består av 2,5 meter långa rör och ”fötter” i varje ände. Den måste ju vara portabel, och är därför upp/nedmonterbar i dessa bitar:

Rälsrören är punktsvetsade fast på en mindre fyrkantsprofil med samma längd, med borrade hål på tvären i varje ände och i mitten:

Fyrkantsprofilen går precis in mellan de två korta fyrkantsprofilerna på fötterna. Fötterna i sig har små fötter som kan höjas och sänkas genom att skruvas:

De borrade hålen är till för att man ska kunna säkra rälsen i fötterna med bultar. Bultarna har små hål så man kan säkra dem med sprintar:

Som jag tidigare nämnde har jag två stycken rälssektioner, som enkelt kan skarvas genom att man ”trär på” båda bitarna på en rörstump:

Sådär! Där har ni i grova drag hur min dolly är uppbyggd. Nu när jag gått igenom allt slår det mig vilket rejält byggde den faktiskt är. Kanske inte en klassisk indie-dolly på det sättet. Fördelen med den är att den är helt sjukt stabil och tål hur tunga grejer som helst. Man kan i teorin stå på vagnen och sköta kameran om någon knuffar. Nackdelen är att den är bökig att transportera. Rälsbitarna måste transporteras med bil, och går inte ens in i alla bilar eftersom de är såpass långa. Vagnen har jag dock transporterat med buss och tåg från göteborg till umeå vid några tillfällen.

Jag tror materialkostnaden ligger på strax under fem tusen kr. Ska man låta någon annan bygga den så kostar arbete, vilket kan bli ganska rejäla summor. Jag har medvetet låtit bli att skriva några exakta mått, eftersom mina mått inte alls behöver vara rätt. Vi följde inga standardmått utan körde i många fall på det som fanns.

Vill man inte bygga en sån här dolly så finns det många andra alternativ, det är bara att googla på DIY dolly. Hoppas dock att detta kanske kan sätta tankarna i rullning för de som är sugna!

6 februari, 2011 | Categories: Tech stuff, Tutorials | 1 Comment »

Schanche.se’s filmskola del 1. Att välja inställningar på kameran.

Fick en fråga på ”ställ en fråga / tipsa”-fliken om jag kunde göra en enkel guide till vilka inställningar man ska ha på kameran när man filmar. Här kommer den! Det blir ett långt inlägg…

Det finns ett antal olika värden man kan ställa in på sin kamera. De vanligaste, som gäller för alla kameror oavsett märke, är: Slutartid, Bländare, ISO/Gain och Vitbalans. Jag kommer gå igenom var och en av dessa för sig, men först börja med att säga: Det finns inga ”ultimata inställningar”. Alla olika värden hänger ihop och har olika bieffekter. Vilka inställningar man ska använda beror helt på hur man vill att bilden ska se ut.

Innan vi ska gå in på detaljer måste jag bara klargöra ett begrepp: exponering. Jag ser väldigt ofta att folk tror att exponering är ett värde, precis som slutartid och bländare. Detta är halvfel – det är en kombination av slutartid, bländare och ISO. Exponeringen är en term som beskriver ljusmängden som sparas av kameran. När man talar om att en bild är för mörk eller för ljus så menar man att bilden är under- eller överexponerad. Underexponerad = för mörk, Överexponerad = för ljus. Man ska alltså alltid eftersträva ”rätt exponering” genom att använda rätt inställningar för varje fall. Det är detta kameran gör själv om man sätter den på auto, den väljer själv inställningar efter hur mycket ljus den känner av för tillfället. Exponering mäts i Exponeringsvärde (EV) med graderna ”steg”.

Det första som spelar roll för exponeringen är slutartiden. Slutartiden mäts alltid i videosammanhang som ”n:tedelar av en sekund” som t.ex. 1/50, 1/250 o.s.v. Det betyder att om du väljer en slutartid på 1/50 så pågår exponeringen en femtiondels sekund för varje bild. Längre slutartid = mer exponering (ljusare), Kortare slutartid = mindre exponering (mörkare).
Förutom exponeringen har slutartiden en till egenskap. Den bestämmer rörelseoskärpan. Om ett objekt i bild rör sig snabbt kan det ju bli suddigt – vilket man ju oftast vill undvika om man fotar stillbilder. Därför väljer man ofta en kortare slutartid vid stillbildsfoto. Kortare slutartid = skarpare bild. Dock så handlar detta om video/film, och då är situationen en helt annan. När man videofilmar vill man oftast ha kvar rörelseoskärpan, annars kan bilden bli för ”ryckig”. Faktum är att många professionella kameror inte ens har inställningen för slutartid, utan alltid har en fast inställning.
Vad är då denna ”ultimata” slutartid för video? svar: det beror på hur många bilder pr sekund du ska spela in din video i. Regeln är att man ska ta ”1/dubbla antalet bilder pr sekund”. I sverige spelas nästan alltid video upp i 25 bilder pr sekund (Det är Europeisk TV-standard), men på webben kan det variera eftersom nätet är globalt. Den bästa slutartiden här är i regel alltså 1/(25*s) = 1/50.
Vet man med sig att man ska spela upp filmen i slowmotion och spelar in i 50 bilder pr sekund bör alltså slutartiden vara 1/100.
Det finns en till bieffekt av slutartiden, vilket är att om man väljer något annat än 1/25 eller 1/50 så kommer lysrörslampor att ”vibrera” eller ”blinka” i ljusmängd. Detta ser ju lite fult ut och är nåt man vill undvika.
Själv använder jag alltid slutartiden 1/50. Men man ska komma ihåg att det är en smaksak: bryr man sig inte om ryckigheten och föredrar att alltid se åkaren helt skarp så kan man använda kortare slutartider.

Den nästa som spelar roll är bländaren. Bländaren är mekanismen i ett objektiv som släpper in mer eller mindre ljus genom att öppna och minska bländaröppningen (precis som pupillen i våra ögon). Bländaren mäts alltid i bländarsteg och har bokstaven f. På systemkameraobjektiv är bländarstegen ofta nånstan mellan f1,4-f22. Ett högre bländartal betyder en mindre bländaröppning och därmed mindre ljus (lägre exponering). Ett lägre bländartal betyder en större bländaröppning och därmed mer ljus (högre exponering). Se bilden nedan om du inte förstår.
Bländaren är förutom en mekanism som släpper in mer eller mindre ljus i kameran också en sak som påverkar om det blir kort eller långt skärpedjup. Kort skärpedjup är när objektet är skarpt men bakgrunden och förgrunden är suddig. Långt skärpedjup är när det blir mindre suddigt i för- och bakgrund. En större bländare (lägre f-tal) ger ett kortare skärpedjup. En mindre bländare (högre f-tal) ger längre skärpedjup.
Möjligheten för kort skärpedjup är en av anledningarna till att folk köper och filmar med systemkameror. Därför är det viktigt att förstå bländaren, även om det är krångligt.

Den tredje inställningen som påverkar exponeringen är ISO (eller gain som det kallas på icke-systemkameror). ISO är samma sak som ljuskänsligheten på chippet i kameran (chippet är där ljuset faller i kameran och bilden skapas). Ju högre ISO-tal man väljer ju känsligare är kameran för ljus. Filmar du i mörker kan det alltså vara en idé att öka ISO.
ISO har dock en bieffekt: ju högre ISO du har, ju mer brus får du i bilden. Brus är ju som bekant ganska fult. Därför vill man helst ha så lågt ISO-tal som möjligt.

Där har vi det! Slutartiden, Bländartalet och ISO skapar tillsammans exponeringen. Har du för ljus bild ska du antigen använda en kortare slutartid, ett högre bländartal eller ett lägre ISO. Har du en för mörk bild ska du antingen använda en längre slutartid, ett högre bländartal eller ett högre ISO. Enkelt va?

Nej.. riktigt så enkelt är det inte. Jag skriver ju ovan att man oftast bör använda slutartiden 1/50, så lågt ISO som möjligt och sen välja bländare efter om man vill ha kort eller långt skärpedjup. Alltså finns det ju ”bra värden och dåliga värden”! Detta blir ett problem om det är mörkt eller ljust där man filmar.
Om det är för ljust där man filmar så finns det faktiskt en lösning på problemet, och det är ND-filter. ND-filter är ett glasfilter man sätter framför eller skruvar på linsen. Det kallas också för ”gråfilter” eftersom det helt enkelt är grått glas. Det fungerar precis som solglasögon, och stänger ute delar av ljuset (de finns i olika styrkor). Har man ND-filter kan man alltså ställa in de inställningar man vill ha på kameran (Slutartid, ISO och Bländare) och sedan anpassa ljuset därefter!
Är det för mörkt där man filmar så finns det tyvärr inget man kan göra förutom att anpassa ISO. Ju högre ISO ju mer brus får du i bilden, men det finns brusreduceringsprogram som kan ta bort en del av detta. En annan grej du kan göra är att skaffa objektiv med möjlighet för lägre bländartal. Dessa är dock oftast väldigt dyra. Mitt förslag är istället att du skaffar dig bra lampor och lyser upp det du ska filma istället!

En sak har jag ännu inte tagit upp, och det är vitbalansen (white balance). Denna inställning skiljer sig lite från de andra. Den påverkar inte exponeringen, utan färgerna.
Ljus kan ju ha olika färger. På dagen har vi ju solljus, och solens ljus en dag med öppen himmel är helt vitt. När det kommer moln så går ljuset mer mot blått ljus, och på natten använder vi ju lampor som kan ha massor med olika färger.
Färgen på ljuset påverkar färgerna i bilden, därför gäller det att säga till kameran vad som är vitt. Det är detta som är att ställa in vitbalans. Man kan antigen ställa in vitbalansen med siffror på kameran (dagsljus är 5600 K, halogenlampor ofta ungefär 3200 K), eller så kan man få kameran att justera det själv med olika funktioner (läs din kameramanual).

Sådärja! Långt och fint inlägg. Detta bör ha gett dig en grundförståelse för inställningarna i kameran. När du förstår dessa kommer du själv kunna räkna ut vad man ska ha för olika inställningar vid olika tillfällen: t.ex. som att man vill ha ett högt bländartal när man filmar landskap, eller att man kanske vill ha kortare slutartid om man filmar något som går extremt snabbt. Vilka inställningar du väljer är helt upp till dig, och kommer påverka din egen filmstil. Bara för att jag filmar på mitt sätt betyder inte att du behöver göra likadant!

Lycka till!

20 januari, 2011 | Categories: Tech stuff, Tutorials | 2 Comments »

Timelapse tutorial

Jag fick en fråga på den nya ”Ställ en fråga”-fliken om jag kunde göra en timelapse tutorial för Canon 7d. Först tänkte jag göra den som en videotutorial, men en seg förkylning (som jag drog på mig första dagen jag sköt timelapsesekvenser…) har gjort att jag varit bunden hemma utan tillräcklig utrustning de senaste dagarna. Därför gör jag den nu i textform istället. Hoppas det duger!

För den som inte vet är Timelapse när man ”filmar” ett förlopp över lång tid. Hur länge kan variera, men det är i alla fall längre än video. Förr i tiden när alla filmade med DV-kameror fick man spela in jättelånga klipp för att sedan snabba upp dem i redigeringen, vilket var en jobbig och begränsad grej att göra. Med systemkameror har det kommit nya suveräna möjligheter för timelapse. Nu får man full kontroll över timelapsen och alla inställningar, men det blir därmed också lite meckigare… Här är en beskrivning av hur jag rent tekniskt går till väga:

Du behöver

Kamera
Stativ
Intervalometer (Timelapse-remote), om din kamera inte har intervallfotografering förprogrammerat (vissa nikon-modeller). Länk till intervalometern jag använder
Man kan också använda programmet Canon Utilities som följer med kameran istället för en intervalometer, men då måste du alltid ha en laptop med dig…
Dator för redigering (Jag använder After Effects, men det finns många andra program)

Gör såhär

Hitta ditt motiv och montera kameran på stativet. Lås stativet helt, och se till att det står stabilt och säkert så att det inte kommer få stötar eller flyttas. Du måste se till att du kan ha exakt samma utsnitt under hela tiden. Alltså kan det vara svårt där det är mycket folk eller annan rörelse.
Koppla in din intervalometer i kameran och välj exponering på kameran, intervall och antalet bilder. (förklaras nedan…) Hur du ställer in detta läser du om i din intervalometers instruktionsbok…
Starta timelapsefotograferingen,
Ta en kaffe
Gå en promenad
Kom tillbaka
Gå en till promenad
Ta en kisspaus
Kom tillbaka
…
När timelapsen sedan är klar stänger du av kameran, kopplar ur intervalometern, och sen är du klar med fältarbetet.
Ladda in bilderna i datorn. OBS! Spara de bilderna du ska ha separat i en mapp där bara rätt bilder är med. Ta alltså bort alla testbilder och andra bilder. Detta är viktigt, annars kommer de bilderna med i din timelapsesekvens.

Exponering, intervall och antalet bilder – Krångligt!
Det är detta som är krångligt och kräver mycket träning. Exponeringen är det du ställer in på kameran med hjälp av slutartid och bländare. Vilken exponering du ska köra beror på intervallet. Intervallet är längden mätt i sekunder mellan bilderna. Här måste du räkna ut hur lång timelapsen ska bli och hur länge du vill att förloppet du fotar ska pågå. Antalet bilder beror i sin tur på vilket intervall du väljer… Krångligt som fan! Låt mig förklara med ett exempel:
Exempel: Du ska göra en timelapse på när det snöar. Du vet att det kommer snöa i tre timmar, och du vill att den färdiga timelapsen ska bli 10 sekunder lång. 25 bilder per sekund betyder att tio sekunder är 250 bilder (antalet bilder). Tre timmar är 10800 sekunder. Delar du detta på antalet bilder får du hur många sekunder det ska vara mellan bilderna: 10800 sekunder / 250 bilder = ca 43 sekunder (intervallet). Vi kan alltså göra en timelapseformel:
Intervallet= Riktiga tiden i sekunder/ (sekvenstiden i sekunder * bilder per sekund i det färdiga klippet).
eller
Intervallet= Riktiga tiden i sekunder/totala antalet bilder
I fallet ovan blev detta: 43 sek = 10800 sek / (10 sek * 25 fps) eller 43 sek = 10800/250

Helvete vad smart jag känner mig nu!

Sen gällande Exponeringen måste du som tumregel välja en slutartid som är kortare än halva intervallet (i alla fall om intervallet är mindre än 10 sekunder). Detta för att kameran ska hinna spara bilden till minneskortet innan nästa bild ska tas.

Tips för timelapsefotografen

Lär dig hur du låser spegeln på din kamera. På Canon 7D låses spegeln automatiskt när du använder Live-view i fotoläget. Detta är viktigt för att spegeln kommer slitas sönder om du inte gör det = trasig kamera
Skaffa massor med batterier, eller en strömsladd till kameran om du har eluttag.
Ha varma kläder, och för att citera timelapse-gurun Tom @ Timescapes: ”what you really need is a warm woman or a cold beer at your side for timelapse….”
Ha tålamod, och testa massa olika inställningar och platser. Timelapse tar verkligen lång tid.

Redigera (i After Effects, det går också att göra i quicktime pro, googla!)

Beroende på vad du har för program går det till på lite olika sätt. Jag använder After Effects, och gör då såhär:
Öppna After Effects
Skapa ny composition med rätt inställningar Composition-New Composition… (jag brukar köra 1920×1080 square pixels 25 fps progressive scan).
Välj file-import, eller dubbelklicka i project-fliken. Leta dig fram till mappen med dina timelapsebilder i, markera den första bilden i sekvensen, klicka i lådan ”Import Jpeg sequence” och klicka Öppna/Open.
Nu har det dykt upp en fil i din project-flik. Högerklicka på denna och välj Interpret Footage – Main…
I lådan som kommer upp väljer du rätt framerate, vilket i Europa oftast är 25 (samma som antalet bilder per sekund i uträkningen ovan)
Dra nu filen till din timeline, högerklicka på den och välj Transform-Fit To Comp Width. (efter detta steg kan du lägga på effekter, eller zooma in/tilta/panorera osv.)
Anpassa din work area till längden av klippet du vill titta på, förslagsvis hela klippet
Tryck sedan på tangenten ”noll” eller klicka på Composition/Preview/RAM Preview, så spelas din timelapse upp i Composition-fliken.
När du är redo att spara den föreslår jag att du klickar på Composition/Add to Render Queue. Då kommer det se ut såhär under fliken Render Queue
Låt alla inställningar vara, klicka på ”Output To:”, namnge och välj var filen ska sparas. Sen klickar du på Render. Då skapas filmfilen i ett format som kallas ”Uncompressed avi”. Denna fil är i hög kvalité, och du kan importera den i andra redigeringsprogram för att sedan komprimera den till visningsbara format.