Kraschar datorn när du redigerar 7D-material?
Då vill jag passa på att tipsa om ett program som gör livet mycket enklare: Cineform Neoscene. Jag sitter och redigerar i Adobe (Premiere och After Effects), och innan jag började använda Neoscene kraschade programmen så fort jag importerade fler än några enstaka klipp…
Vad det gör är i princip att det konverterar 7D-filerna till videofiler som tar större plats på hårddisken, men är snällare mot processorn (jag är inte dataexpert så jag kan ha fel). Filerna blir inte sämre av det, men redigeringen går sjukt mycket stabilare.
Man kan ladda ned programmet och testa det gratis för en trial-period. Sen kommer det såklart kosta, men jag tycker det helt klart är värt pengarna och har inte ångrat mitt köp.
Länk till programmet hittar du här. (För att tanka ned trial-versionen klickar du på ”Try it” till höger och fyller i formuläret)
Stockholm 26-27 december
Här kommer då en liten leftover-edit från två dagar i stockholm. Åkare i klippet är Rolf Nylinder, Felix Engström, Alexander de la Torre och Philip Grund. Vad som inte riktigt framgår i editen är nivån på åkningen. Nu för tiden vill alla spara sina shots, vilket innebär att jag i princip bara fick använda missar och bails. Men ni får kanske åtminstone ett hum om vad vi hållit på med senaste dagarna!
Nu, för att besvara frågan i klippet: varför har cirklarna 7 kanter? Jo det är så att objektivet jag filmade med har en sjubladig bländare. Bländaren är ju mekanismen i ett objektiv som justerar hur mycket ljus som kommer in, ungefär som ögats pupill. När något ligger utanför fokus blir det oskarpt med samma form som bländaren. Det är detta som kallas bokeh, och är alltså ”formen på oskärpan”. Bokeh:n blir alltså olika för olika objektiv, beroende på hur bländaren ser ut.
Detta är något man kan utnyttja till kreativa effekter. Lensbaby är en objektivtillverkare som tillverkar lite speciella objektiv, där man kan köpa till ett tillbehör med fasta bländaröppningar med olika skärning. Du kan alltså få bokeh med form av konstiga former, som hjärtan och stjärnor. Jag har ett sånt objektiv på ingång, och är väldigt frestad att köpa bländarkitet…
OK, nog tekniksvammel. Nu kommer den gode Rolf Nylinder flyga iväg till fjärran länder fram till en bit in i det nya året, och många av oss andra vara upptagna med kalas. Det kommer säkert bli lite fattigare med sessions en stund, men förhoppningsvis inte helt dött här på bloggen. Om någon vecka är alla tillbaka igen och förhoppningsvis shredsugna. Jag har hört rykten om många stockholmssessions i januari! Pepp pepp
Stockholm dag 2: Blågult i hufvudstaden
Igår återvände vi (Jag, Rolf Nylinder och Philip Grund) till Stockholm för att möta upp med Felix Engström och Robban Gustafsson och köra ett nytt spot. Spotet var ett downrail inne i skogen, och såvitt vi vet hade ingen annan kört det. Vi hade spanat in spotet dagen innan så jag hade funderat på hur vi kunde göra det lite mer intressant. Eftersom jag är inne i min ljussättningsfrenzy just nu kom jag på att det vore kul att använda lite färger för att liva upp det annars så enkla spotet. Därför tog jag med mig alla färgfilter vi har på kontoret, så att vi kunde ljussätta den ena sidan av railet blått, och den andra sidan gult (det blev dock snarare orange…), något som inte hade funkat utan Robbans stora uppsättning bygglampor och dubbla elverk.
Filtrena jag använde var egentligen inte färgfilter, utan varma och kalla filter som är till för att justera färgtemperatur. Nästa gång skulle jag vilja köra med några riktigt crazy färger, som t.ex. grön och rosa, för att få en fetare effekt. Setupen blev iaf som ni ser i bilden nedan, gula lampor till höger och blå till vänster:
Förutom lamporna mot railen kom Robban också på att det kan vara bra att ljussätta träden. Därför riktade vi en blå lampa uppåt på höger sida railen.
Jag är inte helt nöjd med resultatet. Dels för att färgerna inte var tillräckligt starka, men också eftersom ljuset spillde överallt. Det var också i princip omöjligt att undvika att få en lampa rakt in i linsen. Jag tror det skulle kunna bli mycket bättre om man kunde rikta lamporna med mer precision (bygglampor är ju ganska primitiva). En annan sak som gjorde det mer komplicerat var att vi filmade från två vinklar hela tiden. Robban satt med vidvinkel i trappen, medan jag flög runt och testade olika utsnitt. På ångströmssessionet vi körde för nån vecka sen blev ljuset snyggt, men då körde jag bara en vinkel och kunde ljussätta perfekt för den. Det blir en svår balans där…
En märklig sak jag upptäckte medan jag stog uppe i slänten och filmade med mina gamla nikkor-objektiv var hur glorian runt lamporna förändrades med bländaröppningen. På helt öppen bländare blev det nästan som om det vore imma på linsen, men om man bländade ned bara ett steg blev bilden mycket renare. Se bilden nedan så ser du skillnaden. Jag vet inte vad detta fenomen kallas, eller om det bara är så att mina objektiv är dåliga… Om någon vet vad det heter får de gärna skriva en kommentar! Hur som helst blir jag mer och mer medveten om varför alla proffsfotografer envisas med att blända ned ett par steg.
Hur som helst var det ett lyckat session! En hel del trick sattes, och jag fick prova på något nytt. Imorgon ska vi köra ett spot i Uppsala på dagen, och om jag inte hunnit få upp en snabb edit ikväll så kommer det i alla fall en imorrn.
Stockholm dag 1: glömd utrustning och tändstickstricket
Idag var jag till Stockholm med Rolf för att filma lite railåkning. Väl där mötte vi upp med Felix Engström, Alexander de la Torre, Robban Gustafsson, Ulrik Hansson och Alex Klun på ett sweet streetspot bestående av ett rail till popover wallride alternativt bara wallride.
När vi varit i Sthlm ett tag och åkarna börjat köra visade det sig att jag hade glömt 8mm fisheye-objektivet på kontoret. Med mig hade jag bara min fars 10-20mm f4-5,6 automatiska Nikon-objektiv. Detta blir ju klart bökigt med min Canon 7D, eftersom Nikon-objektiv automatiskt går till minsta bländare på Canon-kameror vilket inte är så bra vid mörkerfilmning.
Jag har dock ett trick jag brukar köra med i sånna knipor. Man kan med hjälp av en tändsticka öppna bländaren på automatiska Nikon-objektiv. Det går förstås inte att jämföra funktionaliteten med ett Canon-objektivs, men det gör i alla fall att man kan använda objektivet och räddade denna dag. Jag kallar detta trick för tändstickstricket. Vad man gör är helt enkelt att bryta av en tändsticka så man får en ca 0,5 cm lång bit, som man sedan kilar in i den mekaniska bländarmekanismen. Tändsticksbiten går precis in, och med hjälp av den kan man sedan öppna och stänga bländaren. Har man sedan en nikon till canon-adapter kan men sedan montera linsen på kameran. Se bild nedan så bör du förstå.
Det får bli allt för idag (läs inatt) eftersom jag behöver få lite sömn inför morgondagen. Imorgon åker vi (jag, Rolf och Philip) tillbaka till Stockholm för att filma/shredda ett för mig nytt spot! Jag fick schysst material idag och hoppas få mer imorrn, så att jag kan langa upp en schysst edit med leftovers under veckan. Tjo!
Sena julklappstips för snowboard-DSLR-filmaren
Idag är det julafton, och förmodligen inte så många av oss som är ute och filmar. För min del tar jag en välförtjänt timeout, efter veckans krävande inspelning i göteborg. Tyvärr missade jag ju ett session i stockholm med grabbarna eftersom jag var borta, men jag hoppas på mellandagssessions!
Hur som helst har jag inget nytt material att presentera idag, men tänkte tipsa om några saker som kan vara sjukt bra att ha för DSLR-snowboardfilmaren (DSLR = digitala systemkameror som t.ex. Canon 7D). Det kan ju vara så att en hel del av er får just en DSLR i julklapp idag, och kan behöva lite guidning i tillbehörsdjungeln. Jag stolpar upp allt jag tänker på i listform:
- Stativ är det allra viktigaste att ha för en DSLR-filmare. Det är helt enkelt så att man inte kan klara sig utan. Glöm handhållet. DSLR lider av ett ”problem” som kallas Rolling Shutter, vilket innebär att de är sjukt känsliga för vibrationer och snabba rörelser. Kortfattat kan man säga att om man filmar handhållet ser det ut som att bilden ”wobblar” som gelé. Satsa på ett rejält stativ. Själv har jag en Manfrotto 546 GB tripod med ett Manfrotto 503HDV videohuvud och en 75 mm halvboll (nästan som den till vänster i bilden nedan) vilket visserligen kan vara lite overkill om man bara vill ha ett stativ, men passar utmärkt med vår kamerakran och dolly. Huvudsaken är att det ska vara snabbt att justera, stabilt och kunna ge jämn pan/tilt. Det behöver inte alls vara dyrt (det högra kostar 750 kr, det till vänster 7500kr)
- Näst efter stativ är det viktigt att skaffa bra och ljustarka objektiv. Här finns det mycket att tänka på, och jag går rakt på sak och tipsar direkt om vilka fyra objektiv jag själv skulle vilja ha, rangordnade efter hur bra de är att ha:
1. Canon 50mm f1,8. Detta är standardobjektivet du borde ha. Det är snuskigt billigt, kostar under tusenlappen. Det är ett sk. ”normalobjektiv” vilket innebär att det är lika ”zoomat” som det mänskliga ögat. Bländartalet 1,8 gör att det kan filma i hygglig kvalité i jättesvagt ljus, och att du kan filma med extremt kort skärpedjup. (Jag har inte detta objektiv, men ett snarlikt gammalt Nikkor 50mm f2,0)
2. Samyang 8mm f3,5. Detta är det bästa fisheye-objektivet jag har provat. Det är väldigt prisvärt och passar perfekt för DSLR-filmning. Det har inga automatiska funktioner, men de behövs ju ändå inte. Jag brukar låna detta objektiv av min gode vän och kollega Johann Gustavsson som använder det för att filma skate (jag använde det vid ångströmsrailen jag skrev om tidigare) Det är perfekt för att komma nära åkarna och för att få jibs att se större ut än de är. Dock är det inte väldigt ljusstarkt och man bör alltid blända ned till 5,6, annars blir det för mycket kromatisk aberration.
3. Samyang 14mm f2,8. Detta objektiv har jag aldrig provat, men vågar ändå tipsa om det. Det är ju inte alltid man vill ha mega-fisheye-effekten av 8mm-objektivet och då kan jag tänka mig att detta passar grymt bra. Det är ljusstarkare än 8mm:ern vilket kan vara jättebra när man filmar nattsessions. Det har inte heller några automatiska funktioner, men är billigt!
4. Samyang 35mm f1,4. Detta objektiv ligger i dagsläget högst upp på min önskelista. Det är lite lagom vidvinkligt och sjukt ljusstarkt. Vore helt perfekt för nattsessions. Det kostar nån tusenlapp mer än de andra objektiven, men jag har en gång filmat med ett 50mm f1,4-objektiv (lika ljusstarkt men lite för ”zoomat”) och förälskade mig direkt. Man kan också få ett galet kort skärpedjup med det bländartalet…
- När du har skaffat de objektiv du vill ha kan du börja titta efter olika Filter. Det finns många olika filter, men de mest användbara är ND-filtren. ND står för Neutral Density, och översätts till svenska helt enkelt som gråfilter. Det ND gör är att det dämpar mängden ljus som kommer in i kameran. När man filmar vill man ju alltid ha en viss slutartid (jag kör nästan alltid 1/50 eller 1/60 sekund) för att man ska få rätt rörelseoskärpa och slippa ”ryckighet”. Man vill ju ofta ha ett specifikt bländartal också, när man är ute efter ett visst skärpedjup. Detta skapar problem om det är för ljust ute, eftersom man då inte kan exponera rätt. Har man ND-filter kan man anpassa ljuset efter de inställningar man vill ha, istället för att anpassa inställningarna efter ljuset! ND-filter finns i många olika former (själv använder jag filterhållarsystem från Cokin) men det smartaste just nu är cirkulära ställbara ND-filter. De skruvar du fast på objektivet, och sen vrider du på det för att släppa igenom mer eller mindre ljus.
- Har du en ingång för det (det har min Canon 7D) föreslår jag att du skaffar en liten extern stereomikrofon. Ljudet som kommer rakt ur kameran är ofta väldigt kasst, och en enkel liten stereomic höjer upplevelsen rejält, eftersom du får med alla sköna bonk-, slide- och stompljud. Ljudet är hela 60% av filmupplevelsen, vilket gör att en investering i en liten mic för hälften av vad ett objektiv kostar känns ganska värt. Själv har jag ”lånat” min vän Johan Schedins Sony stereomic…
Det finns ett hav av fler saker man kan använda för att filma med DSLR, men skaffar du dessa tre saker så har du en bra bas. Jag kommer skriva om fler saker längre fram, allt eftersom jag använder dem (det är ju roligare med videoexempel). För den som tycker alla ord ovan är förvirrande finns det en bra ”glossary of common video terms” (den är dock på engelska). Vill man lära sig mer om hur man filmar med DSLR finns Vimeo Video School som ständigt uppdateras. Vill du lära dig mer om att filma snowboard med DSLR föreslår jag att du går ut och testar, och att du fortsätter läsa denna blogg!
Och just det… God Jul!
Starstruck i Gottsunda
Igår kväll begav vi oss till Gottsunda för att göra ett försök på den långa röda railen. Kort sammanfattning av telefonsamtalet som föranledde detta session:
Philip: Hur är det, är du sugen på att filma?
Jag: Ja självklart! Jag är sugen på att filma vad som helst, jag är tokpeppad!
Philip: Är du sugen på att filma gottsundarailen?
Jag: Eeehh… det är en helt annan fråga…
Gottsundarailen är en lång, flack och smal rail (10+ meter) som grabbarna har försökt åka på nu i ett par år. Jag minns när jag själv åkte som mest, då skulle jag aldrig trott att någon kunde klara hela railen och än mindre tricken jag nu sett göras… Trots detta är Gottsundarailen verkligen inte min favorit. Som oftast sätts något enstaka trick per session, och då är man ju tvungen att safe-filma. Alla klipp vi har därifrån är ur samma vinkel: kranen snett nerifrån.
Men hur som helst, med detta blogginlägg i åtanke, så sa jag självklart ja. Dessutom skulle ju Tove Holmgren vara med och åka, som jag aldrig har filmat förut! Klockan nio fredag kväll bar det alltså iväg till ett av Uppsalas mer beryktade kvarter i en bil full med kameraprylar… en försäkring kanske vore något!
Så till kameranörderiet: Jag tänkte att jag måste göra något annorlunda den här gången. Jag hade ingen lust att filma med kranen igen, och var ju nyfrälst på ljussättning. Jag hade bara samma lampor som igår och kom att ha svårt att lysa upp hela railen som jag ville. Då kom jag på att jag ju har ett äkta 80-tals 6-stjärnfilter som passar perfekt till mitt gamla Nikkor 50mm f2-objektiv. Så jag gjorde vad jag kunde för att fylla bilden med stjärnor och parkerade mig så långt bort att jag inte behövde dra skärpa när åkarna åkte ned. (För er som inte vet så är ett stjärnfilter ett filter med symmetriska linjer som korsar varandra i ett triangelmönster, se bild nedan och tänk bort det lila. Vad det gör är att alla ljuspunkter i bilden blir till sexarmade ”bling-stjärnor”)
Objektiv: Nikkor 50mm f2,0
Vitbalans: Tungsten
Slutare: 1/60
Bländare: 2,0
ISO: 640
Picture Profile: ”Philip Bloom Neutral”
Såhär i efterhand vet jag inte om det var en bra idé. Kanske borde jag ha skippat stjärnfiltret och istället försökt hitta på något annat… Men tack vare att det var Gottsundarailen så var det ändå ingen som satte något trick, så ingen skada är skedd! Kolla på klippet nedan och se själv, Gottsundarailen kommer efter drygt halva. Det innan är från Ångström i förrgår. Allt är rakt ur kameran, inga effekter eller grading. Vad tycker ni om stjärnfiltereffekten? Kritisera gärna!
Lysande idéer på Ångström
Som videofilmare har jag alltid varit avundsjuk på stillbildsfotografers möjligheter att ljussätta med hjälp av blixtar. När vi ljussätter ett spot på kvällen har vi oftast bara ställt upp några bygglampor och sedan nöjt oss med det. Det ger ju förstås en riktigt tråkig platt bild…
Under diverse andra projekt jag jobbat på har vi dock haft riktigt duktiga ljussättare. Jag har observerat några av deras tekniker och blev sugen på att tillämpa det på snowboardfilmning. Och när grabbarna föreslog ett session på Ångströmsrailen fick jag en chans att praktisera, Ångströmsrailen filmas nämligen bäst från en enda vinkel: med det vidaste jäkla fisheye man har, rakt nerifrån.
Jag har i dagsläget lite begränsat med lampor. Jag har beställt ett kit med redheads, men har i nuläget bara några bygglampor och en lysrörsarmatur. Lysrörsarmaturen ger egentligen bara ljus på nära håll, men ger då ett jämnt skönt ljus. Bygglamporna är däremot starka, uppemor ca 500W per lampa, och ger ett starkt, varmt ljus som når långt. Därför bestämde jag mig för setupen man ser i bilderna.
Lysrörsarmaturen ger alltså lättning framifrån och bygglamporna backlights från höger och vänster. Som man ser blir det ju blandljus eftersom lysrörsarmaturen hade kalla lysrör, men i det här fallet brydde jag mig inte så mycket. Resultatet ser du nedan i stillframen från Philips grymma frontblunt 270. Lysröret ger just tillräckligt med ljus framifrån medan bygglamporna ger dels backlighten på Philip, dels också snön och stänkets effekt:
Bilden är ju förstås ganska suddig eftersom det är en stillframe från video. Den är milt kontrast- och skärpekorrigerad. Jag filmade med min Canon 7d och ett Samyang 8mm f3,5-fisheye. Inställningarna var:
Vitbalans: Dagsljus
Slutare: 1/60
Bländare: 5,6
ISO: 1600 (tror jag)
Picture Profile: ”Philip Bloom Neutral”
Detta ger ju också en ganska brusig bild, men min erfarenhet av Samyangs 8mm är att det på öppen bländare inte blir speciellt bra. Bruset kan man ju också i viss mån ta bort i post.
Jag kommer posta video från sessionet snart. Det blir eventuellt mer filmning ikväll så jag avvaktar lite. Vad tycker ni om ljussättningen? Skulle ni ha gjort annorlunda? Har ni exempel så langa gärna en länk i kommentarfältet!
Och en skärpedjupsfilosof är född…
Då var det alltså dags för mig att till slut ge mig in i bloggosfären! Denna blogg kommer handla om saker och ting relaterade till snowboardfilmning. Min förhoppning är att denna blogg kan skapa ett forum för diskussion av olika filmtekniker för snowboardfilmare. Kanske kommer det finnas värde i något av detta för någon utöver mig själv, gör det inte det så är det i alla fall en plats man kan få se lite rykande färska videoklipp och höra lite rövarhistorier. Fritt fram att både hata och älska, kritik mer än välkommet!
Kuske’s 2011-season
Snöyran 2011 – full production!
Sweet swag!
Snöyran snowcamp edit